Katarina Woxnerud är en av Sveriges mest välkända fitnessprofiler. Här svarar hon på frågor och tipsar om bästa prylarna, träningen och övningarna för dig som vill förbättra formen. Katarina ger dig alltid senaste nytt inom träning och motion.

Annons

Det här med att sätta mål…

14 januari 2013

Jag fick en intressant kommentar till mitt inlägg om att jag faktiskt inte tycker att intervaller är skoj. Kommentaren löd så här:
/”Intressant text. Något jag undrar över är det här med mål. Måste man ha mål hela tiden? Vet att många tycker att det är bra, men det stressar mig en del. Tränar ca 2-5 gånger/vecka och ibland vill jag springa, ibland styrketräna eller annat. Jag känner också att jag bestämmer vilket av det jag vill göra just för tillfället. Tränar mindre om jag sätter upp mål för då får jag inte samma känsla och avslappande känsla efter ett pass eftersom man varje gång tänker på nästa pass, att man ska klara det och ha utfört och klarat ett mål en viss månad exempelvis. Det finns ju andra mål på jobbet man vill uppnå och då är träningen för att må bra och för att det är lekfullt att träna. Vi mår bra av olika saker vissa med mål andra har som mål att må bra av att träna.”/

Jag pratar ofta om det här med mål med en massa personer med just denna frågeställning. Och jag kan berätta att jag personligen  inte har haft några mål med min träning under cirka 20 år (nej, jag skojar inte!) förutom att det ska vara skoj och att jag ska må bra.

I 20 års åldern tränade jag för att vara med i olika tävlingar/lopp med resultatet att varje träningspass blev en prestation. Jag kunde inte njuta alls. Det handlade hela tiden om kilometertider, snabbare, snabbare, mäta, prestera… Så jag tänkte att ”Nej, det här med tävlingar, det är inget för fröken Woxnerud (i alla fall inte den yngsta systern Woxnerud)”. Så jag anmälde mig inte till några lopp och ställde inte upp i något som kunde uppfattas som en tävling.

Det lockade fram glädjen igen. Lusten att träna. Jag tränade bara för att jag ville själv och att jag mådde bra av det.

Så här 25 år senare har jag en annan syn på träning, lopp och tävling. Kanske jag har blivit lite mer vuxen nu och lugnat ned mitt tävlings-sinne. Vad vet jag. Det enda jag vet är att jag under förra våren hade så fantastiskt roligt när jag och Jörgen gemensamt tränade inför Åre Extreme, och att jag samtidigt skulle ställa upp i maran. Min prestationsjakt var som bortblåst. Nu handlade det bara om att ta sig runt ÅEC banan. Ta sig i mål. Och fortfarande må bra (fast man var trött så klart).

Inför den här sommaren vill jag göra ÅEC en gång till. Tanken har faktiskt slagit mig om jag kommer att ramla dit på att börja få prestationstankar igen: typ att ska gå under förra årets tid eller nåt. Men inget sånt har dykt upp än. I år kommer förutsättningarna dessutom vara helt annorlunda: jag kommer troligen att köra tävlingen i Soloklass vilket innebär forspadling och därmed helt andra tider än förra året. Så det går inte att jämföra. Skönt!

Tillbaka till frågan: måste man ha mål? Nej, säger jag. Jag tänker bara på mig själv hittills. Träna på ett sätt där du kan behålla glädjen.

Däremot triggas många av att ha ett tydligt mål framför sig. Det blir tydligare varför man tränar, och den gången motivationen är i botten så är det lättare att ta sig iväg till träningen ändå när man vet vad man har framför sig.

Vad säger du som läser det här? Sätter du mål för dig själv i träningen? Är det bra eller dåligt med mål? Finns det någon mer som är/var en liknande tävlingsmänniska som jag förut?

Dela
Tweeta
Maila
artiklar | recept
Annons


Annons

Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Laddar http://personligatranaren.mabra.com/i-dag-ar-den-klar/