Katarina Woxnerud är en av Sveriges mest välkända fitnessprofiler. Här svarar hon på frågor och tipsar om bästa prylarna, träningen och övningarna för dig som vill förbättra formen. Katarina ger dig alltid senaste nytt inom träning och motion.

Annons

Jag är en rookie, men man kan ju prova

17 april 2014

Oj, vad jag skrattade gott åt mig själv i dag. Undrar vad andra tänkte? En tant med blomsterkvast i ryggsäcken som vinglar runt ute i skogen. Eller så tänker ingen något. Okej, vi tar det från början.

Jag cyklade till kliniken i dag. Det blev min första riktiga cykeltur utomhus. Wiihooo! Nu är det vår och dags att börja träna även lite på ”riktigt” inför Åre Extreme. Utomhus och även ute i skogen.

20140417-155555.jpg

Så på väg hem hade jag bestämt mig för att cykla en tur i skogen. Just i dag fick jag en underbart fin vårbukett av en kvinna, som jag blev jätteglad över, och som jag ville ha med mig hem. Så jag packade ned den i ryggsäcken, men den stack upp rätt mycket ur min sportryggsäck. Nåja, det gick bra.

I väg till Hammarbyhöjden och Björkhagen och alla små vägar och stigar där. Kändes bra. Och var riktigt skoj! Först lite större grusvägar, sen lite stigar, sen ut på småstigar, ängar och lite överallt. Med min blomsterkvast på ryggen.

Jag har förstått att det låter som att jag är värsta proffset på cykling – bara för att jag ska köra Åre Extreme och det ingår cykling i skog och terräng. Men det kan jag säga att jag inte är. Jag är en rookie. Som av någon anledning vill köra ÅEC igen. Och av någon anledning vill träna mtb (fast jag suger).

Min nivå är att jag fortfarande tjoar glatt varje gång jag får i rätt växel – framför allt när jag växlar på stora hjulet. Jag kan lätt slänga in den tyngsta växeln i brantaste uppförsbacke. Bara för jag inte minns vilken knapp/spak man ska trycka på. Ni kan ju fråga min vapendragare Jörgen från förra gångens ÅEC om alla eskapader när jag tvärnitade i värsta backarna på grund av fel växel. Nåja, det blir bättre. Jag får väl märka upp dem med färg eller nåt… Ha, ha.

Men det som är bra med ÅEC är att en stor del av cyklingen handlar om att dra cykeln genom myrmark. Och det är jag bra på. Det vet Jörgen också. Allt som oftast när jag fegar ur i uppförs- eller nedförsbackarna så drar jag cykeln med mig tills det blir lite bättre underlag igen. Så där är jag vältränad och stark.

Så där var jag ute i skogen i dag. Och växlade fel emellanåt. Och drog min cykel över stenar och klippor i bland. Jodå, jag gav mig ut i helt obanad terräng också. Med min blomsterkvast på ryggen.

Men jag måste samtidigt säga att jag är fantastiskt stolt över mig själv. Jag klarade av många av de värsta uppförsbackarna idag – som jag inte tog för två år sedan när vi tränade på samma ställe. Otroligt mycket bättre benstyrka och cykelvana. Det tackar jag Rubin McRae för, liksom Glenn Karlsson som har kört så många bra intervallspinningpass på SATS under vintern. Jag känner mig stark! Så det blev mindre cykeldragning denna gång än tidigare. Det tar sig!

Så vad vill jag med det här inlägget? Jo, jag vill säga att man inte behöver vara så där himla överproffsig bara för att våga sig på att testa nya saker. Visst, jag såg nog ut som en tant som hamnat lite fel med min blomsterkvast idag där ute i skogen. Men jag tycker det är skoj att prova nya saker. Att våga testa och våga utmana sig själv lite mer. Och ”tant” blir man väl när man inte längre vågar prova nya saker. När man bara kör på det man inte kan och blir rädd för nytt.

Jag är fortfarande en fegis när det går brant nedför med vassa stenar och rötter överallt, men då går jag. Fast jag faktiskt tror att jag egentligen skulle kunna klara av vissa partier. Men jag vågar inte riktigt. Fast när jag tränar på andra ställen så kommer jag kanske att klara av de mer tekniskt krävande delarna också. Eller inte. Men det spelar inte så stor roll. Det viktiga är utmaningen och att lära sig något nytt. Och känna att man lever!

20140417-155611.jpg

Så där stod jag och skrattade åt mig själv när jag hade vurpat stillastående, för jag inte hann få ut foten ur pedalen när de supervassa stenarna och hala rötterna kom. Och blomsterkvasten gled ur ryggan. Men blommorna höll och står så fina på mitt bord nu. Och jag fick ett gott skratt – och inga skråmor (det gick så långsamt). En dam med hund som var på promenad fick väl också något att tänka på. Det kanske egentligen var HON som är en tant – när hon så surt drog på munnen när hon stannade upp och tittade på mig där i granriset.

Dela
Tweeta
Maila
artiklar | recept
Annons


Annons

Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Laddar http://personligatranaren.mabra.com/trana-och-vila/