Katarina Woxnerud är en av Sveriges mest välkända fitnessprofiler. Här svarar hon på frågor och tipsar om bästa prylarna, träningen och övningarna för dig som vill förbättra formen. Katarina ger dig alltid senaste nytt inom träning och motion.

Annons

Skakiga knän

2 november 2014

I helgen har jag upplevt skakiga knän. Darriga. Som inte kunde sluta skaka. Vad som orsakade skakningarna? En rädd hjärna.

Okej, det låter kanske knäppt. Men mer begripligt: jag var med mina barn på Äventyrsbanan vid Hellasgården söder om Stockholm. Här finns en massa olika banor – allt från Unga Länken till Höghöjdsbanan. Jag och mina höstlovslediga killarna körde Unga länken – en bana som är anpassad för barn och unga. Men den räckte för mig (i alla fall som start).

IMG_7869.JPG

Banan började lågt för att sedan gå högre upp. Höjden var i sig inget problem men när man går på en tross eller en vajer uppe i luften och det enda man ska hålla i sig i är slaka linor på sidorna, eller i form av ”lianer” som hänger framför en, då blir det plötsligt läskigt.
Det intressanta är att när knäna börjar darra så blir skakningarna påtagliga eftersom underlaget är instabilt. Och ju mer linan/trossen darrar desto läskigare känns det och desto mer darrar man, och…

En annan intressant sak är just höjden. Nu var det inte alls så högt någonstans, kanske 8-9 meter. Och man hade dubbla säkringar på sig. På vissa ställen gick man på plankor som hängde i snören så plankorna skakade och svängde. Om plankorna hade varit någon decimeter ovanför marken hade man nog inte tyckt att det var ett dugg läskigt, men några meter upp i luften så blir hjärnan rädd. Och det ger skakiga knän.

IMG_7871-0.JPG

Killarna var fantastiskt duktiga. De gick fokuserat och tog sig direkt igenom allt. Jag tog lite längre tid på mig men det gick helt okej. Tills nästa sista hindret. Då blev det svängigt och läskigt. Man skulle gå på en smal vajer och greppa en ”lian” som hängde framför sig med jämna mellanrum. Men lianerna hängde rätt långt från varandra.
Jag höll så hårt fast med högra handen i mina säkringar för att få stabilitet så jag fick riktig kramp i underarmen och handen mot slutet av linan. GULP! Med vänster hand höll jag lianerna när jag nådde dem där jag gick långsamt framåt i sidled.
”Spänn magen” hojtade instruktören. Fast den var redan så spänd som den aldrig har varit förr, ha ha. Snacka om coreträning!

När linan med lianerna var klar fick man åka ned på en bana. Bara sitta ned och glida ner. Skoj! Sen var det dags för varv två.

Jag var tveksam till varv två först, men bestämde mig för att göra det. Kanske andra varvet ändå skulle kännas lättare, såsom instruktören sa? Och hon hade rätt. Det gick lättare.

Dagen var riktigt rolig! Faktiskt så jag kan tänka mig att göra om det igen. Och så blir man ju så stolt över sig själv när man vågar göra saker som ligger i gränslandet för det man tror är möjligt. Tjohooo!

It´s all in your head, som sagt. Det hjärnan tror på, det ger oss en känsla i kroppen.

Dela
Tweeta
Maila
artiklar | recept
Annons


Annons

Hälsoverktyg
Kaloritabell
Motionstabell
Räkna ut ditt BMI
Räkna ut ditt kaloribehov
Räkna ut din midja / höftkvot
Ner i vikt - tjänster
Onlinekurser för nya vanor
Veckans meny
Nyhetsbrev

Laddar http://personligatranaren.mabra.com/halla-takten/